Relatera mera | Tuff Ledarskapsträning
Lika viktigt som mat och sömn är vårt behov av att relatera, att knyta an, mötas. Förr trodde man att bara barn var emotionellt beroende av andra och att en del av att mogna var att bli oberoende. Nu vet vi att vårt behov av att knyta an är lika starkt hela livet, från vaggan till graven.
Efter fyra dagar på en utbildning i Emotional Focused Couple Therapy ser jag överallt uttryck för det. Vi frågar oss: Finns du där för mig? Kan jag räkna med dig? På samma sätt som det lilla barnet vänder sig om för att kolla att mamma eller pappa finns kvar vänder vi oss som vuxna om för att kolla att vår partner/chef/kollega/vän finns kvar. Om svaret på frågan är ”ja, min chef/coach/partner/vän finns där för mig” har jag en trygg anknytning. Om svaret däremot är något i stil med ”nej det är inte säkert, bara om jag är snäll/glad/enkel/flexibel…” har jag en otrygg ambivalent anknytning. Då har jag en tendens att hela tiden ”knacka på”, bli påflugen, anklagande och kritisk. Det som ofta driver det är en rädsla att bli övergiven, lämnad, ensam. Och om svaret på frågan istället är ”nej det finns ingen där för mig, jag klarar mig själv.” är det troligt att jag har en otrygg undvikande anknytning och jag har då en tendens att dra mig undan, bli avstängd och stum i kontakt. Under den avstängdheten finns ofta en rädsla för att bli kritiserad och aldrig kunna vara tillräcklig. Vi kan också ha utvecklat en otrygg kaotisk anknytning som innebär att vi ger oberäkneliga och motstridiga budskap, typ ”kom nära – försvinn!”. Under det finns låg tillit till både mig själv och andra, dvs både rädsla för att bli utsatt av andra och att aldrig själv vara tillräcklig. I kontakt framstår man som oberäknelig, även för sig själv.
Olika ogynnsamma samspel beroende på otrygg anknytning spelas tydligast ut i parrelationer men är hela tiden också närvarande på jobbet. För att effektivt kunna samarbeta skapa utveckling, driva ett projekt, nå ett mål tillsammans behöver det finnas en trygg anknytning mellan parterna. Det som skapar en ömsesidig trygg anknytning mellan två parter är att var och en uttrycker sin sårbarhet, de underliggande rädslorna, känslor av otillräcklighet, ensamhet etc och blir empatiskt mötta i det.
Vad kan då du som chef göra för att bidra till en trygg anknytning mellan dig och dina medarbetare?
Det handlar förstås mycket om vem du är, hur väl du kan tona in och vara med dina medarbetare, något som är svårt att återge i text och som du behöver träna på. Det handlar också om att du vågar visa din sårbarhet.
Här kommer tre tips som ger en bra början:
1. Återspegla o validera det ”osnygga”, t ex ”märker att du är kritisk och anklagande och att du upplever att jag inte lyssnar på dig, är det så?”.
2. Lyssna efter det behov som ligger under och säg något om det. ”Jag kan föreställa mig att det här får dig att känna dig övergiven, ensam. Stämmer det för dig?”
3. Lyssna på och bekräfta din medarbetares upplevelse och säg något om vad din djupare avsikt är, t ex. ”Så du upplever att jag inte lyssnar på dig och det får dig att känna dig ensam och utelämnad. Det är fullt förståeligt… Och jag skulle verkligen önska att du kunde känna att jag finns där för dig, att jag står bakom dig…”
Kan du dessutom säga något om t ex hur din tendens att dra dig undan och stänga dörren egentligen handlar om att du är rädd för att aldrig någonsin vara tillräcklig som chef så har även du vågat blotta dig. Att mötas i sårbarhet skapar starka och trygga band och ger den bästa grunden för gott samarbete.
