Att tala är silver och lyssna är guld

Det vi ofta lägger den mesta energin på är att fundera på hur vi ska presentera det nya så att medarbetare köper det och att det skapar så lite frustration som möjligt. Vi lägger ner mängder av timmar på att skapa flashiga Powerpoint-presentationer för att på bästa sätt, med entusiastiska tillrop och övertygande argument sälja in eller förklara och försvara en kommande förändring.
”Hur kommer de att ta det, de får inte tappa sugen, tycka att det är dåligt eller börja gnälla… men om vi uttrycker det så här.. då måste de ju ändå förstå att det här är det bästa. Vi kan inte låta X få ordet, hen är alltid så negativ”. Vi formulerar och formulerar och formulerar om, ibland balanseras vi på en tunn tråd, vad kan/bör vi säga och inte. 
Vi är faktiskt så upptagna av vad vi ska säga att när vi väl står där inför gruppen och ska komma med besked om förändringen är vi övertända, spända och ofta helt kidnappade i vår egen värld. Detta gör att vi inte alls har kapacitet eller fokus på att bemöta de reaktioner som kommer från gruppen.
Vanliga fallgropar är att om och om igen som en grammofonskive-politiker repetera budskapet ”ja men nu är det så här”, en annan är att börja argumentera.
Det är INTE fel utan tvärtom bra att fundera på vad budskapet bör vara, exempelvis vad gruppen behöver veta, vad som är viktigast för dem att snabbt få koll på. Men det som blir fel är när budskapet tar ALL eller nästan all tid.

Tala är bara silver det är LYSSNA som är guld! Det är först när vi känner oss hörda i alla våra betänkligheter, farhågor, missnöje och eventuella sorg som vi kan börja överväga att acceptera det nya. Tala 20 % och lyssna 80 %!