Kommunikativt ledarskap och vikten av att bli bra på svåra samtal

En bra ledare måste kunna ha svåra samtal

Svåra samtal är ju ett väldigt inarbetat och vedertaget begrepp. På hemvägen från en HR-tillställning började jag fundera på varför vi kallar det så. Är det inte för att de flesta chefer är bättre på verksamhetsfrågor än på medarbetare som vi har börjat kalla dem för SVÅRA samtal?

Om cheferna var riktigt bra på att samtala med medarbetare skulle vi ju inte kalla samtalen för svåra. I stället så skulle vi betrakta sådana samtal som ganska vanliga och självklara i chefslivet. Det indikerar också att vi inte kräver de förmågorna av chefer – det är ok att chefer år ut och år in är ganska kassa på s k svåra samtal. Det är viktigare att chefer kan andra saker än att prata med medarbetarna.

Om cheferna var bra på att samtala med medarbetare skulle vi ju inte kalla samtalen för svåra.

Vad ÄR svåra samtal då? Jo; alla samtal som är obekväma; som ett feedbacksamtal, eller ett samtal där man ska ta upp något som inte fungerar. Jag har förståelse för att sådana samtal kan kännas jobbiga, men givet att de borde vara en sådan stor del av en chefs vardag känns det mindre ok att den synen på dessa slags samtal fortsätter att vara förhärskande.

Mitt råd till en chef som har många år framför sig i karriären är att se till att bli bra på att ha så kallade svåra samtal, så att de till slut – om inte direkt, uppfattas som plätt-lätta. Eller åtminstone inte inger den där rädslan som gör att vi kallar dem för svåra samtal.