Tillitsbaserad styrning och ledning – måtte det bli praktik av det!

Det sker i skuggan av det politiska ledarskapet som på många håll i världen går helt i motsatt riktning och är mer patriarkaliskt, hierarkiskt och odemokratiskt än på mycket länge. Därför märker vi väldigt lite av denna revolution, när många av statscheferna beter sig som om de var födda för flera sekel sedan. Med fenomen som lean, agil och teal har många organisationer och företag provat nya arbetssätt som alla går ut på samma sak: att ge medarbetarna mer inflytande och befogenheter då man insett att mer engagemang och ett bredare fördelat ansvar är det som ger högre effektivitet.

Svensk offentlig sektor har fått sin tappning av fenomenet genom att Tillitsdelegationen har utvecklat begreppet tillitsbaserad styrning och ledning som de föreslår ska genomsyra den offentliga förvaltningen i framtiden. Den 3 oktober 2019 lämnade de sitt slutbetänkande och civilminister Ardalan Shekarabi sa:

Kommuner och landsting behöver i större omfattning kunna ta tillvara medarbetares kompetens och erfarenhet i välfärden för att på så sätt bidra till högre kvalitet för medborgare. Välfärdens proffs måste få vara proffs och då måste vi sätta stopp för övertron på New Public Management och istället börja styra med tillit till personalen

Låter inte detta revolutionärt så säg?

Givetvis är detta initiativ mycket välkommet. Får de här idéerna genomslag i praktiken och – som jag tolkar det – ett involverande, lyssnande ledarskap premieras och utvecklas kan mycket bra hända i den offentliga sektorn framöver. Min oro är att det ska stanna vid teori och möjligen uppbrytandet av en del begränsande hierarkiska strukturer vilket förstås kan vara av godo. Den stora potentialen är ju dock att ta sig an och bryta upp det som är osynligt och därmed inte är lika lätt att ”ta på”: den hierarkiska dynamiken. Att se saker i det paradigm vi befinner oss i är näst intill omöjligt, det är det som karaktäriserar ett paradigm, och när vi är blinda för något kan vi inte förändra det. Att vi dessutom är världsmästare i demokratiskt ledarskap redan, gör det ännusvårare för oss att se, att vi trots det, är fångar i en hierarkisk dynamik mellan chefer och medarbetare. En dynamik som forskning och teorier – även om de i välformulerade ordalag kan beskriva den – inte rår på. Något annat ska till som är mer verklighetsnära och praktiskt. I vår egen podd Leadermorphosis kan du lyssna på många praktiker som har utmanat och brutit den hierarkiska dynamiken.