Tyst migration - två perspektiv

De letar efter mer humana sammanhang där deras förmåga till helhetssyn och långsiktighet uppskattas.

Jag har ju jobbat som karriärcoach i mer än tjugo år, de senaste tio åren mer som en liten bisyssla eller hobby. När jag ser duktiga yrkespersoner som vantrivs och inte kommer till sin rätt, kan jag inte låta bli att erbjuda dem stöttning i transitionen. Oftast handlar det om mycket kompetenta kvinnor i mitt privata nätverk. Under alla dessa tjugo år har jag sett denna tendens, jag var ju förresten själv just en sådan stora-organisationer-flykting för länge sen. Men om det förut var rännilar så är det numera större floder av företagens kanske mest värdefulla medarbetare som tar till flykt. De stora organisationerna ser ofta dessa medarbetare som utbytbara, och inser inte att organisationen dräneras på klokhet, vettiga idéer, helhetstänkande, kreativitet, långsiktighet och hållbarhet. Det vill säga allt det som de säger att de är ute efter. Värderingar som dessa engagerade, men frustrerade personer ofta har på riktigt, och som företaget stoltserar med att de har. Kvar blir de som trivs bättre i miljön, kanske med lite mer fokus på sin egen vinning än hela organisationens väl och ve.

Eftersom vårt företag också är partner till stora organisationer och vi är engagerade i deras framtid, blir det också angeläget att hjälpa dem att bli arbetsplatser som drar till sig kloka medarbetare som trivs och stannar. Individperspektiv och organisationsperspektiv, inget rätt eller fel, bara ett konstaterande att detta pågår.
Det låter kanske svart eller vitt, och det gäller förstås inte alla, men många stora organisationerna får se upp med konsekvenserna av dränaget, medan de mindre mer mänskliga arbetsplatserna kan glädja sig över att få dessa kompetenstillskott.
Jag tror vi bara sett början på denna utveckling och hoppas att ledningarna i stora företag börjar se tendenserna, inser konsekvenserna av förlusterna vilket förstås är en förutsättning för att de på allvar börjar jobba på att skärpa till sig. Utan denna insikt händer inte mycket.

Just när jag skrivit detta, talade jag med min brittiska kollega Lisa Gill, och det visade sig att hon just skrivit om samma fenomen. Hon hade stött på en verksamhet i London som heter Escape the city. De stöttar individer som vill bryta sig loss från sin anställning, kliva ur ekorrhjulet och göra något annat. Läs Lisas blogginlägg här.