Jämlik eller "von oben"

Vi går inte längre till läkare för att ta reda på hur vi mår. Vi har allt mindre tolerans för att myndighetspersoner använder sin ”myndiga röst” och vi medborgare blir allt mer allergiska när dialogen är lite ”uppifrån”.

Med ”uppifrån” menas att den ena parten i dialogen relaterar till sig själv som lite mer värd att lyssnas på (av olika anledningar) och agerar enligt den ”sanningen” i dialogen med andra. I många yrkesroller är ofta en gammal och osynlig ojämlikhet inbyggd – som är i vägen för att stötta och bidra till de kunder/klienter/patienter eller elever man har till uppgift att stötta.

Problemet är att personen i yrkesrollen ofta är helt blind för den här subtila lilla ”tonen” – för att man har den given av ett gammalt paradigm.

Utan hjälp med att få syn på den där lilla nyansen som bygger så stora barriärer kan man inte förändra sitt sätt till något som är och skall verka jämlikt. Och utan en jämbördig dialog – fri från ”uppifrån” går det inte att styrka någon. Det luriga är att det är så subtilt att den som blir utsatt för ”uppifrån-dialogen” inte kan sätta fingret på vad det är som blir fel under samtalet.

För ett par år sedan spelade några av Tuffs tränare in en film där scenariot var ett möte mellan en läkare och en patient. Syftet med filmen var att illustrera hur man kan säga en sak men kommunicera något helt annat. Vi gjorde två versioner; en där läkaren hade en liten, liten ”von oben-attityd” och en där läkaren var helt jämbördigt, empatisk och lyssnande i kommunikationen med patienten.

Det märkliga som hände när vi visade filmerna för en grupp läkare var att nästan ingen av dem kunde se skillnad på filmerna, utan undrade vad det var som var fel på ”von Oben”versionen. 

Om man tillhör en yrkesgrupp där det här är relevant (som lärare, läkare, arbetsförmedlare eller socialtjänsteman) finns det flera program på Tuff där man tränar på att höra skillnad. För att sedan göra skillnad.