Medarbetare och ekonomi

För många är det första gången de överhuvudtaget vet någonting om hur verksamheten de arbetat i under många egentligen går och olika personer är förstås olika mycket intresserade. Man skulle kunna beskriva det som att företagets ”föräldrar” (cheferna)  tidigare har haft ansvaret och fattat alla beslut om hushållskassan och nu när ”barnen” (medarbetarna) ses som mer jämlika är det dags att involvera dem.

För många är det första gången de överhuvudtaget vet någonting om hur verksamheten de arbetat i under många egentligen går.

Jag kan inte låta bli att tänka på de återkommande skandalerna som handlar om vårdslöshet med skattemedel: galna inköpsbeslut i landstinget (var det stödstrumpor som kostade skjortan?), orimliga konsultnotor på Nya Karolinska etc. Utan att vara med insatt än en normal nyhetskonsument, ser det ut för mig som att ledningen fattade en rad vidlyftiga beslut som fick till följd att pengarna rullade och ingen hade koll. ”Barnen” (medarbetarna) litade på sina ”föräldrar” (ledningen) och när det började gå upp för barnen att det höll på att gå överstyr blev de arga på sina föräldrar. Ilskan övergick så småningom – till att omfatta medierna och medborgarna – och insikten om att de var delaktiga i haveriet genom att de inte hade engagerat sig, ifrågasatt tillräckligt mycket uppstod.  Kanske skulle en nation också må bättre av att medborgarna ser sig som ansvariga för ett lands ekonomiska förehavanden och informerar sig, ställer frågor och använder sin demokratiska makt – rösträtten – i tid för att rösta bort vidlyftiga makthavare. Vi ser i alla fall de positiva effekterna i mikroperspektivet – att lönsamheten ökar när fler känner till och är involverade i ekonomiska besluten.