Stå inte i vägen för teamet

För att det ska hända behöver du som chef behärska konsten att facilitera. En skicklig facilitator står, så att säga, utanför gruppen och ger dem frågor och hjälper dem att ”lyssna fram” det väsentliga, de bästa lösningarna. Lösningarna ”som vill hända” och de som det är lätt att skapa enighet och engagemang kring. 

Det är inte så lätt, när du själv är så himla engagerad och redan har tänkt ut den optimala lösningen! Det kan lätt bli så att chefen pratar mest. Men det finns genvägar som hjälper dig att sluta prata. 

Förra sommaren hade jag lyckan att få tillbringa tre dagar ihop med Henri Lipmanovicz – en av de två upphovsmännen (den andra heter Keith McCandless) – till en uppsättning microverktyg som hjälper grupper att tänka tillsammans, och få ut maximalt ur allas huvuden. 
Vi var en grupp på 12 personer som Henri faciliterade med sina verktyg – Liberating Structures – och på så sätt fick vi en väldigt hands-on introduktion till dem. 
Sedan dess har jag i mina faciliteringsuppdrag – och överallt annars där jag kommit åt – använt mig av dessa microverktyg, och häpnat över skillnaden det har gjort. 

Jag får ofta uppdrag där ledningsgrupper ska enas om långsiktiga visioner, eller driva väldigt komplexa förändringsprojekt och jag har fått ett rykte om mig att vara bra på att få grupper att upptäcka det väsentliga, de avgörande frågeställningarna i stora, snåriga verksamhetsfrågor. Jag har haft förmågan att ställa rätt frågor till gruppen och lyssna fram det mest avgörande och strategiska. Grupper har alltså kommit väldigt långt på kort tid med bra facilitering, men efter att ha träffat Henri var jag nyfiken på hur det skulle kunna bli ännu bättre. 

Lägligt nog fick jag ett uppdrag som handlade om att facilitera en dags workshop om hur en framtida digitalstödd vårdprocess skulle kunna se ut i framtiden inom ett specifikt specialistområde. Gruppen bestod av 10 personer med olika kunskap och perspektiv på detta speciella vårdområde: några var läkare, några forskare, några sjuksköterskor och där var till och med en patient. Dessa 10 kände inte varandra men på en dag skulle de skissa upp en framtidsbild – som helst inte skulle vara belastad av historien, men heller inte helt bortse ifrån den. 
Jag har jobbat ganska mycket med läkare och forskare och vet att de – genom att de är så besjälade av sitt område – kan sätta igång och prata mycket, länge och ingående om sitt ämne. Här passade det alltså bra att tillämpa Liberating Structures eftersom det minimerar folks sändningstid i den stora gruppen. När flera ”sänder” länge i hela gruppen är det extremt tidsödande och kanske inte heller ger den relevans som när flera engagerar sig i samma frågeställning. Och det är precis det som Liberating structures gör möjligt. Det finns drygt 32 olika micrometoder som man väljer ifrån utifrån situationen. Som facilitator designar man alltså ett dialogflöde med hjälp av kanske 3-4 av dessa mikrometoder. De är väldigt flexibla, så man behöver inte vara bunden vid strukturen om det händer något oväntat, eller om dialogen tar sig i en ny riktning. Då kan man hoppa över, eller välja ut ett nytt microverktyg ur samlingen. 
Den här vårdexpertgruppen, kom extremt långt i sin framtidsbild på de ynka sex timmar de hade att tillgå, det var helt tydligt för mig att de kom längre ”än vanligt”. Fördelen är också att det här arbetssättet tar död på mycket av gruppdynamiken (i det här fallet osäkerhet, blyghet inför en helt ny grupp) vilket är en fördel när man arbetar med tillfälliga team. (Har man permanenta team hinner man ju jobba med samarbetsklimatet).

Jag blev så såld på Liberating Structures att jag har integrerat dem i Tuff Ledarskapstränings sortiment efter som de är så effektiva för att få teamen engagerade– helt i linje med allt annat vi gör alltså.

Den som är allra skickligast på Liberating Structures av oss på Tuff är Lisa Gill, hon håller regelbundet en hands-on introduktionsworkshop som syftar till att snabbt komma igång med och få kläm på verktygen.