Teamutveckling när det inte finns behov av team

Det första uppdraget var när jag mötte ett team av experter i en ideell organisation.Teamet var högutbildade, superkompetenta med uppgift att omvärldsbevaka för sin organisation. Hela världen var deras arbetsfält. Beställningen handlade om att ”få ihop teamet till ett team och utveckla samarbetet”, och var gjord av avdelningschefen.

Teamet var högutbildade, superkompetenta med uppgift att omvärldsbevaka för sin organisation. Hela världen var deras arbetsfält.

Minuter efter introduktionen försökte jag läsa den kompakta ovilja till aktiviteten som jag direkt kände av. Artigheten hos de belevade medarbetarna gjorde att det tog en stund innan det stod klart var skon klämde. Men det blev solklart att eftersom alla i gruppen arbetade helt och hållet självständigt med olika bevakningsområden, så hade de väldigt lite med varandra att göra. De var inte alls beroende av varandra förut kanske ibland då de inhämta senaste fakta på något område från någon annan, men det vanliga var att de samarbetade med andra personer externt utanför huset. De kände inget behov av något mer utvecklat samarbete, men de ville inte vara besvärliga utan gå sin chef till mötes. Gruppen utgjordes av en avdelning som de alla tillhörde enligt organisationsschemat och de hade en chef.

Denna chef hade en idé om att hennes medarbetare borde arbeta som ett team, vilket ju inte är så konstigt att man tänker om man har läst en enda managementbok i ämnet ledarskap.

Lyckligtvis var detta en mycket klok kvinna som direkt fattade galoppen att denna teambuilding endast tillfredsställde hennes behov. Hennes vishet bestod i att direkt fatta att om inte gruppen hade detta behov, var det osmart av henne att pådyvla dem det. Hon reflekterade öppet: – Det är min rädsla för att inte vara en bra chef som spökar, jag har såklart tänkt att alla bra chefer lyckas få till jättebra team och teamkänsla, men det är ju solklart att det inte är relevant här, det är inte de förutsättningarna. Jag tror jag gör bättre i att fokusera på att underlätta för er, var och en, ni är ju så överbelastade med arbete allihop. En samfälld lättnadens suck gick att höra, och dagen användes istället till att fokusera på det som deltagarna upplevde som sina största utmaningar. Trots att de inte ville bli betraktade som team, var de helt eniga om vilka förbättringar som behövdes för att de skulle kunna utföra sitt arbete ännu bättre.

Det andra exemplet, med samma fenomen, var enklare att direkt se. Nu talar vi om en del av en stor organisation i offentliga sektorn. Här hade man slagit ihop tre team, som inte hade något samröre med varandra i en teoretisk organisationsmodell. 

Avdelningarna sysslade med helt olika saker men var hopfösta i organisationsskissen och hade samma chef.

Chefen tyckte det var praktiskt med en gemensam aktivitetsdag med alla team, då behövde han ju inte delta på flera planeringsdagar. Behöver jag säga att han var den enda av de drygt 30 medarbetarna, som samlades på konferensstället denna vårdag, som tyckte så? Dagen fick snart en annan agenda som präglades av de tre teamens olika behov. Inte alls vad chefen hade tänkt sig, men de engagerade medarbetarna var nöjda vid dagens slut.

När det blir tal om teambuildingaktiviteter kan det ofta vara något man tar till lite ogenomtänkt. Utifrån gammal vana kanske. 

För att en grupp ska utveckla samarbetet måste det finnas en gemensam funktion, en uppgift som är på riktigt. 

Denna uppgift gör gruppmedlemmarna beroende av varandra. Utan detta beroende finns ingen grund för att de ska kunna fungera som ett team. Det här låter självklart, men det är inte alltid det i verkligheten. Jag har mött många grupper som är på sina årliga konferensdagar ”för att de brukar ha en årlig konferens”, inte för att de behöver det, finns egentligen inget gemensamt syfte starkt nog för att motivera arbetet med att utveckla samarbetet.